hur det är ställt med min hjärna egentligen... 

Idag var jag så inställd på att åka på Zumban, att jag var klädd och klar (ytterkläder också!) en hel timma innan. Dottern undrade lite försiktigt varför jag hade så bråttom.

Ändå blev det ingen Zumba ikväll...

Jodå, vi satte oss i bilen och åkte iväg hemifrån. Vi var inte ute i lika god tid som vanligt, men skulle ändå hinna. På väg dit kom jag på att jag glömt mina skor, men beslutade att testa utan...

När vi var framme och höll på att ta av jackorna, så upptäckte jag att jag inte hade stämpelkortet i fickan. Jag vet att jag stoppade dit det, så det måste ha ramlat ur nånstans på vägen till skolan. Så det var bara att "vända i dörren" och åka hem och leta. Samtidigt beslutade vi att hoppa över den här gången, då vi inte skulle hinna tillbaka i tid. Vi fick helt enkelt Zumba hemma istället!

Väl hemma, så hittade jag kortet ute på gården. Det måste ha ramlat ur fickan, när jag steg in i bilen...

Vi tränade alltså hemma idag. Det blev ett 20-minuters intensivpass istället och det var lika jobbigt som det på skolan, jag lovar! Sen körde jag ett 25-minuters pass med pilates också. Så med den timmeslånga promenaden jag tog tidigare idag, så får det räcka med träning för en dag. 

Jag har ju dammsugit halva huset också! 

Imorgon är dottern ledig från skolan, så då tänkte vi göra en tur hem till mor och far. Min moster och hennes barnbarn är uppe från Göteborg på sportlov, så vi tänkte passa på att träffa dem också. Det yngsta barnet har jag aldrig sett och min moster är det några år sen jag träffade senast och ännu längre sen hon var här uppe i Norrland. 

Men först tänkte jag göra kudden sällskap i sängen några timmar. är ute och snöröjer, så honom vet jag inte om jag kommer att träffa nånting alls idag. Han åkte nämligen hemifrån redan igår kväll...    

är väl till för handlarna, eller?

Det är bara ännu en sån där j***a dag, då man har alldeles för höga förväntningar och och sen bara blir besviken i slutändan. Att man aldrig lär sej?! 

Själv steg jag upp tidigt och gick ut och placerade en liten present i ´s bil. Tanken var att han inte skulle se den förrän han åkte hemifrån, men han såg ju mina spår i snön när han gick ut och startade värmaren. Då blev han ju påmind om vilken dag det var, så när jag kom upp i köket hade han fixat lite frukost till mej:

  Gulligt va? Han hade t.o.m. skurit ut hjärtan i gurkskivorna!

Men typ där tog romantiken slut! 

Ja, jag vet att det är tanken som räknas, men jag hoppades ändå på nåt mer... Eller åtminstone en blomma, vilket är vad jag brukar få. 

Men det är tydligen indragningar på sånt numera... 

Tur att jag fick en av dottern iaf!  

    En jättesöt mini-orkidée  

För egen del försökta jag ju göra "Alla hjärtans dag" lite speciell, med att köpa hem thai-mat till middag (suchi till dottern) och ett varsitt gott vaniljhjärta till kaffet. Det var visserligen uppskattat, men varför är det alltid jag som ska göra det där lilla extra???

Det står ju i bibeln (inte för att jag brukar läsa den... ) att det är saligare att giva än att taga, men ibland skulle det vara kul med lite uppskattning!

Jag slutade tidigt igår. Skulle väl egentligen ha stannat kvar på APT på e.m, men jag hade några tider inbokade i stan och så hade jag lovat att köra några grejer åt dottern.

I korthet tillbringade jag e.m. i två väntrum, på en drive-in, i en elaffär och på ett storköp. Däremellan i bilen.

Hos tandläkaren gick det bra. Kom i samspråk med en kvinna i väntrummet, vilket är ganska ovanligt men trevligt. 

Jag hade inga hål, så det enda som måste åtgärdas är den tand som jag bet sönder lagningen i för ett tag sen. Det kommer ändå att innbära ett stort hål i min plånbok!  

Jag hade ju tänkt att köpa ett motionsband igår också, men det fanns inte hemma i den färg jag vill ha, så jag måste vänta några dagar... De hade förlängt prissänkningen, så då är det ju inga problem.

Idag tänker jag bara ta det lugnt. Har ont i kroppen och känner mej allmänt off.

Men en promenad tänker jag iaf komma iväg på...